Thessie Andersson

Andra veckan som man är ledig, riktigt skönt:P
Blir en bakdag idag med... Idag blir det några bullar som kallas Rimobullar. Gjorde en egen variant med äpplen i så jag hoppa att de blir goda...
Vad gör man annars?

Var hos frissan förra veckan, och vågade klippa hellugg:D
Ganska nöjd faktiskt, även om det varje morgon är lite panik, då luggen ser ut som skit, men vad gör man inte:P?

Hela denna helgen har man varit med älskling:D Varit riktigt härligt:D Det var länge sedan vi hade en helg för oss själva...
Vi lagade mat ihop, blev grillad kalkon, med grön sparris, majs, svamp med grönsallad(cocktail tomater och gurka+ isbergssallad) och tzatsiki. Riktigt smarrigt:D
När vi ätit tog vi ett dop i jacuzzin med vindruvor och jordgubbar som vi doppade i choklad och grädde... Behöver jag ens säga hur gott det var?
Sedan kollade vi lite på någon film, sedan kallade sängen, man blir trött att bada i varmt vatten.

Dagen efter skulle vi iväg och bowla med älsklings familj och några av deras vänner på Big Bowl. Riktigt roligt, det blev killarna mot tjejerna, men jag vann i alla fall över tjejerna fick 111 p och sedan 121 p, vi losade mot killarna, men jag slog de flesta:P
För en gångs skull förlorade inte jag:P
Brukar losa stort, typ första spel omgången går det ganska bra sen blir jag bara sämre och sämre...Men inte denna gången:D
Sedan blev det middag på kvällen med hans familj riktigt mysigt, de har varit på semseter i Italien.
senare skulle älskling och jag gå en runda, för att köpa lite glass, var super sugen, då skulle plötsligt alla ha glass:D Blev lite komiskt, så vi tog beställningar och gick iväg för att handla.
För min del blev det en New York super fudge någonting, riktigt smarrig, typ chokladfrosseri:D

Nu bakar man igen:P Ännu mer kakor och bröd, snart ringer timern för att grädda bullarna, men nu vet ni lite nytt i alla fall:P

Jo, glömde en sak:P Fyndade en skit snygg klänning på Kappahals rea igår:P

Igår var en helt vanlig seg och tråkig måndag med extrem trötthet. En praktiskt dag med Pinocchio, så mycket blev gjort, men di mman i skallen släppte aldrig riktigt...
Dessutom skulle middagen på kvällen bli korv, och jag kan inte direkt säga att det är min favorit rätt om vi uttrycker det så...
Men då plingar det till i mobilen, och vem är smset ifrån?
Jo ens underbara älskling, och vad ville han då kan man undra, jo han ville bjuda ut en på middag, en helt vanlig måndagkväll.
Kan vi säga att jag blev överraskad och glad? Svar JA!
Vi eller älskling bokade bord på Elysée till klockan sju, och sedan var det bara att komma hem från skolan och piffa till sig lite. Mjukisbrallor med sågspån kändes inte riktigt helt rätt.
Så det blev en gul sommarklänning, vita leggins, svart kofta, vit sjal och guldiga skor, en blomma i håret och lite smink, kvällen var på ingång, och älskling hämtade en hemma och vi begav oss till restaurangen.
Vi gick en vända i stan, och njöt av solen längs kanalen, och på en parkbänk med duvorna, innan vi gick in på restaurangen.
Väl där beställde vi fondué, kvällens rätt, som alltid otroligt gott!

Ville mest få fram att spontana överraskningar vanliga vardagar är så otroligt härliga och betydelsefulla, så tack min underbara älskling! Nu är det mer än 14 månader tillsammans<3<3<3

Igår klockan 15:00 blev jag hämtad av mamma, pappa, syrran och älskling, för att åka hela vägen upp till Göteborg, för att se musikalen MARY POPPINS på Göteborgs Operan, där min nästkusin är med.
Tog någon timme, och det hann bli mörkt, och jag kan bara säga att familjen var tacksam att över att vi fått låna älsklings GPS. Tror vi hade virrat runt länge i Göteborg annars. Ni vet, det finns många körfält överallt så gäller verkliegn att veta vart man ska!
Vi kom fel en gång, men tack vare GPS:n räknade den om ruten, och vi kom fram till vårat mål!
Parkeringsplats var det inte svårt att hitta, så vi parkerade bilen, och gick till personalingången för att lämna blommaor till min nästkusin, och sedan gick vi mot gåtunneln som går in i ett jättestort köpcenter, där vi tänkte äta vår middag.
Det var massor av göteborgare där och fredags strosade, och Emilia var där och sjöng sin singel, och vi letade matställe.
Och vi hittade ett en trappa upp, en liten söt kinamats restaurang, där jag beställde två små rätter som var räkor i sötsur sås, och kyckling med cashewnötter. Var riktigt smarrigt måste jag säga, och inte särskilt dyrt heller, och personalen var jättetrevlig och snabb!
Så vi åt alla med god aptit, var ju ett antal timmar sedan man åt riktig mat(och skollunchen räknas verkligen inte!).
När vi kände oss rejält mätta och belåtna, betalade vi vår nota, och begav oss tillbaka operan, för att hitta våra platser och vår garderob.
Jag kan säga så här, Göteborgs Operan är stor och äldigt hör, men lätt att hitta i, så det var inga större problem, bara lite jobbigt att gå i alla trapporna, vi satt liksom på andra balkongen på höger sidan, så det var en bit upp.
Direkt när vi kom in fanns det en disk, där vi köpte vårt program, och där jag köpte en liten portmonä, som föreställer Mary Poppins väska. Hade gärna köpt det häftiga paraplyet med ett papegojahuvud, men det kosta 250 och jag tyckte att det var lite dyrt(visst det hade väl varit användbart här i Sverige).
Seadn traskade vi oss upp, och hängde av oss våra jackor, hos en jättetrevlig kille,. Väl uppe kom syrran på att hon också ville ha en portmonä som jag. Så vi bestämde oss för att åka ner med hissen. Vi kom ner till entréplanet, och då slog det oss att vi behövde våra biljetter, så vi åkte upp igen. Väl uppe fick vi våra biljetter, och vi åkte ner igen, väl nere gick vi mot disken utanför biljettsnörena, men där var så mycket folk och ingen utgång, så vi fick gå tillbaka till hissen, oich åka upp igen. Resten av familjen fick sig ett gott skratt, men strax efteråt öppnade de dörrarna in i teatersalongen, och vi gick in.
Vi hade biljetter i C ingång direkt innanför dörren till höger, så det var verkligen inte svårt att hitta. Det var lite högt upp, men det gick bar i alla fall. En våning längre ner hade varit lite bättre.
Efter några minuter sänktes belysningen, och ridån gick upp, och föreställningen började.
Hela scenografin var jättehäftig! Huset var verkligen snyggt gjort, och det var helt enkelt trollbindande! Och sångerna, de var så bra och likaså skådespelarna, och speciellt ensemblen.
När det blev paus, åkte pappa och syrran ner först för att köpa portmonän, när de sedan kom upp dillade pappa om någon skiva, så jag följde med ner och fick öva upp mitt springande i trappor nerför(skit svårt!). Väl vid disken köpte pappa musiklafavoriter, och jag köpte en bok om Mary Poppins, och sedan tog vi faktiskt hissen upp.
Min älskling hade köpt dricka under tiden för han blev väldigt törstig under föreställningen.
Seadn släcktes ljuset och förställningen började igen. Här kom min favoritscen som jag kallar Sotarscenen som var skitgrym. Stepp, med härlig självgjord musik, som bara var så bra! Blev verkliegn kär!
Tyvärr när vi satt så högt upp var det svårt att se vår nästkusin, men vi letade hela tiden och hittade honom med jämna mellanrum, och han är ju så otroligt duktig!
Tiden gick, och plötsligt var förställningen slut... Verkligen en föreställning jag kan rekommendera starkt!
Vi tog oss ut, hämtade våra jackor, och gick ännu en gång mot personal ingången. Vi hann bara vänta några få minuter, så kom han!
Var så kul att träffa honom igen var jättelänge sedan! Vi stod och pratade en stund om föreställningen, medan vi sakta drog oss utåt. Han var nämligen väldigt varm efter föreställningen.
Vi stod och pratade i stormen och duggregent om föreställningen och om lite allt möjligt, var verkligen jättekul!
Sedan skulle han ta sig hemåt, till vår andra nästkusin som han delar lägenhet med. Hon går på Balletakademin, och spelade FAME(vi skulle gått och sett den, men alla biljetter var helt slut, tyvärr).
Vi gick till bilen och startade GPS:n, och började sakta rulla ut från parkeringen, men något hade hänt med GPS:n, för den drog ut oss på en lite galen resa i Göteborg, in på buss- och spårvagnsgator, in i smågator, och konstiga omvägar, men till slut drog den ut oss på motorvägen mot Malmö, och hemåt.
Bara en kort´stund efter det somnade jag och sov nästan hela vägen hem(vaknade lite då och då, när älsklings mobil ringde och när pappa skulle fixa syrrans DVD, och när vi tankade). Sedan vaknade jag inte förrens vi var hemma i MAlmö igen vid korsningen vid IKEA. Sedan parkerade vi bilen, och gick raka vägen upp till lägenheten, för att sova, men fick vänta lite på syrran, sedan kunde jag göra vid mig, och sova, och då var klockan lite över 02.00.

En helt otrolig kväll, som jag sent kommer att glömma! VAr jättekul att träffa min nästkusin, och musikalen var jättebra, och resan var härlig att göra(kunde bara varit bättre om vi också sett FAME, med en övernattnig), så detta skulle jag verkligen göra om någon gång igen!

Ses! 

Det var ett tag sedan man skrev, och jag kan bara säga att det hänt en hel del saker, och helt ärligt så kan jag bara säga att jag mår tusen gånger bättre än jag gjorde innan!
                   Några gånger i livet kommer man till gränser som  man till slut känner att hit går det men verkligen inte ett steg längre! Som säkert många andra känt någon gång...
                  Ibland tror man att man känner en person, men över en natt blir personen förändrad, och är en person man inte har något gemensamt med eller vill ha något gemensamt med, och nyligen nåde jag den gränsen, och sa BYE BYE till den personen.
Det var verkligen inte det roligaste i mitt liv, men är någon sur på dig i evigheter ger man till slut upp, och struntar i vilket.
När någon man känt så länge, en dag bara blir en främling så skiter man till slut i det och det har jag gjort!
Jag jobbar inte på en vänslap, när bara jag vill nå målet, då kan det vara anser jag, och där skulle nog många hålla med...

Men nu har jag tagit det avgörande steget, och jag ångrar inte en sekund av mitt beslut! Som sagt en vänskap som får en att drunkna av massa obesvarade och onödiga saker  och frågor får en inte att må bra, och då får man ta sakerna i egna händer...

Många tycker nog att det låter skumt, om de hör mig säga att jag inte saknar personen eller ångrar mitt beslut, för har något/någon gett så mycket tankar och omående så börjar man värdera saker lite annorlunda...
Och nu känner jag att jag bara vuxit som människa, och alla onödiga och jobbiga tankar försvann snabbare än blixten, och det gör att det blir ett val jag inte kan eller orkar ångra.
Men varför skulle jag vilja ångra det?

Nä tacka vet jag en underbar, förstående familj, en älskad pojkvän, och helt fantastiska och tillitsfulla vänner som alltid är där och lyssnar och förstår, samt några man förändras med, och delger saker i livet!

Ni får mitt liv att gå vidare och snurra på bättre än någonsin!

Så denna helgen har varit helt otroligt underbar och rolig!
Träffade en av mina älskade vänner i fredags efter en jobbig vecka, och vi gick till Jensens böfhus, och åt kyckling,vitlöksbröd, och sedan supergoda efterrätter!
Det blev fyra timmars tjejsnack, som man inte haft sådär på länge! Sedan upptäckte vi att det var många som ville äta en fredagskväll...Oops! Så vi kallade till oss en servetris så att vi kunde betala och ge bordet till några andra hungriga fredagsmänniskor... Veckans goda gärning`hihi`...

Sedan på lördagen träffade jag min älskling, och han hjälpte mig lite med mitt lapptäcke, sedan körde vi ut till hans underbara och gulliga kusiner, och åt en supergod lördagsmiddag. Typ rostbiff, halva potatisar kryddade med rosmarin, och bernaisesås med sallad till, och  marinerade vitlöksklyftor, och till efterrätt blev det en riktigt god äppelkaka. MUMS!

Och nu idag vaknade vi sent, och gick upp och åt frukost med familjen(inte mamma hon jobbade, men med syrrans kompis istället), nyköpta bullar, och goda pålägg, sedan blev det lite mer tid vid symaskinen och sedan åkte vi till Burlöv och köpte batterier, och sedan en tur till IKEA bara för att få kolla på alla fina saker där, sedan blev vi toksugna på fruktsallad, och körde ut på ICA MAXI och köpte frukt, glass och maränger, därefter bar det av hemåt, där det blev lasange, och därefter vår goda fruktsallad med äpple, päron, honungsmelon, gul och grön kiwi, svenska jordgubbar(fortfarande söta) och vindruvor, riktigt smaskigt!
Sedan gick älskling upp på vinden och plockde ner lite träleksaker som vi ska ha med i Pinocchio nästa termin någon gång i maj, och nu sitter vi och myser frramför TV:n, och ska strax gå ner och poppa popcorn(har inte ätit det på en och en halv vecka), sedan ska vi kolla vidare på Singing Bee.

Sedan blir det en ny vecka med mycket att göra, men då värmer denna härliga helgen skönt i magen.
Ha det gott alla!

Så var det ännu en ny dag, man vaknar upp i sin älskling säng, och känner att allt faktiskt är ganska bra...
Kanske lite för trött, och virrig, men annars ganska bra.
Solen skiner, och en liten solstråle letar sig genom persiennerna, och lysser på en. Känner värmen, sprida sig i kroppen, och sakta vaknar man till liv!

När man nu känner sig så glad, hur kan det då finnas något litet och mörkt där inne också. Finns bara ett svar för mig... Hösten är på väg... En av årets allra vackratse årstider, som har vintern bakom hörnet, och jag älskar dem båda... Men någonstans i mig innebär det ett problem. Ett mörkt problem, likt ett hål, som kommer att få tag i mig, och påbörja den eviga dragkampen under nästan fem månaders tid.
Jag är en av dem som drabbas till hösten och vintern när solen försvinner, då kryper mörka tankar fram, och allt blir tungt att bära...
Jag som alltid annars är glad och mår bra, får en svacka dennaperiod, och jag kan bara säga att jag hatar det! Att gå runt och känna sig totalt värdelös, och oälskad, när man är värdefull och enormt älskad, känns fruktansvärt knäppt!
Men när spiralen väl börjat snurra, är den jäkligt svår att stoppa.
Till en början kan man hantera det, och tycker inte att det är så farligt, men desto längre in i vintern vi kommer, desto tyngre blir det.

Vem vill säga till sin familj, sina vänner och sin älskling, att jag mår skit, riktigt djävla dåligt, och vill bara skita i allt, när vintern kommer? Ingen, åtminstone inte jag. Jag vill vara mitt vanliga jag, som är glad, och är lycklig!

Men varför oroa sig, det är minst en månad tills det blir jobbigt igen, men kan inte direkt säga att jag längtar dit...

Men idag skiner solen, och jag ska ut och fotografera min älskling, och senare ska vi på bio, bara han och jag! Så idag får jag vara lycklig och fri, må bra. Precis som så många andra dagar!

Vad är det med tjejer när det gäller deras utseende, deras vikt, vad de äter, hur mycket de äter och hur mycket de tränar?
För några dagar sedan, var jag hos en kompis, vi hade det jättemysigt och kul.
Och helt plötsligt när vi sitter där och äter, så kommer den här kalori paniken. Vi  var flera tjejer, så samtalet kom igång rejält.

- Asså jag kan bara äta en halv barnpizza, sen är jag såå mätt!

- Och jag kan måste träna typ varje dag, annars blir jag helt tokig, och får panik, och måste träna mer nästa gång!

- Jag ska sluta äta allt sånt onyttigt, har ju nästan gått upp två hela kilo!

VAD ÄR DET MED ER?!
Här sitter jag med typ de smalaste tjejerna jag känner, och ni pratar som om ni vägde två hundra kilo minst! Av alla oss är jag den största, och jag räknas som normal, om ni då är mindre än mig, är ni smala.

Ibland undrar jag om de någon gång lyssnat på vad de sagt i skolan.
"Det är bra att träna, men man måste låta kroppen vila någon dag i veckan, och tränar man mycket, måste man äta så pass mycket att kroppen får tilbaka det den har gjort av med, annars svälter du ut den, och de resultaten du vill få av din träning kommer inte."

Jag är livrädd att en av mina bästa kompisar håller på att få aneroxi, hon tränar konstant, och äter knappt. Hennes portioner är ungefär lika stora som de är när man är tre- fyra år, och hon tränar minst sex- sju gånger i veckan, och då vill hon träna mer! Hon dansar, springer, går på gympa pass m.m och vill börja på yoga och ska börja dansa i skolan med.
Fattar hon inte att hon försvinner?! Hon blir bara smalare och smalare, men hur långt ska det gå?
Hon har bara muskler kvar, nästan inget fett, sådant fett som kroppen behöver för att må bra.



Hur säger man till en kompis att hon borde dra ner på sin kalori panik, och börja äta ordentligt, och ta det lugnt med träningen? Hon lägger sig själv i en för tidig grav, för kroppen behöver få vila, misnt två dagar i veckan, annars nöter du ut musklerna, och får kroppen inte tillräckligt med mat, börjar kroppen äta av musklerna, och då blir det farligt.

Jag är rädd om henne, men säger man att man kan inte bli mätt på en halv barnpizza när man är arton år gammal och tränar så mycket, så bara viftar hon undan det, och blir nästan irriterad.

Hdde jag kunnat hade jag förbjudit henne att träna så mycket, och hade jag varit hennes föräldrar hade jag pratat med henne, och nu vill hon äta vegeterian kost också, och äter hon så lite som hon gör kommer hon att bli sjuk, och skada sin egen kropp. Den hon måste ha hela livet!

Visst kan jag erkänna att jag gärna varit smalare, men samtidigt jag mår bra, och jag vill inte bli en tränoman som nästan slutar att äta.
Jag är mer rädd om mig än så! För jag vill vara frisk, så jag tränar fyra- fem gånger i veckan, och äter ordentligt med mat, så att jag får i mig det jag behöver för att kroppen ska orka jobba!

Träning och mat är bra i lagom mängder, varken för mycket eller för lite är bra, så lagom är bäst!

Idag börjar som sagt Malmöfestivalen, och det är med förtjusning och lite sorg, som jag ser fram emot det...
Min älskling har ju jobbat(och jobbar fortfarande) på Skånemejerierna, men nu när Malmöfestivalen börjar ska han jobba både på festivalen(som trafikvakt), och på Skånemejerierna...
Det  är skitkul att det går bra för honom, men på cirka en och en halv vecka(som det ser ut nu) kommer vi inte kunna träffas överhuvudtaget(men vem vet...).
Det känns lite tråkigt, eftersom han kommer jobba från typ sex på morgonen till ett på natten, så frågan är ju egentligen om jag vill träffa honom. En person som inte får sova, kan bli ganska lättretlig, och hur kul är det?
Jag kommer att sakna honom jättemycket, men det är bara att bita ihop.

Sedan finns det ju en liten rädsla att han ska börja jobba som han gjorde innan... Då jobbade han nästan tjugofyra timmar dygnet runt, och så vill jag inte ha det, för, för mig är inte pengar allt, utan jag värdesätter tiden och omtanken jag får med min älskling.
Hans förra förhållanden kraschade till viss del för att han jobbade för mycket, och det vill jag verkligen inte, för han betyder så mycket för mig!

Men jag ska inte oroa mig, jag litar på honom, och han lyssnar på mig, och han vet vad jag tycker om att han jobbar dubbelt, och att jag värdesätter tid med honom och inte hans pengar!

Men jag ska njuta av veckan, och ha kul i alla fall. Får dra upp syrran, eller någon på festivalen.

Så lev livet, och oroa dig inte!

Idag är idag som är idag

Idag börjar Malmöfestivalen, som det ser ut nu, ska man inte ner dit, but who knows?
Nä, idag ska vi fira en av mina "gamla" kompisar, för hon fyller arton år nästa helg, men då är jag inte hemma(jag är på lucialäger, jag vet helt galet att vara på det i augusti, men så är det). Så idag ska vi fira henne rejält.
Vi ska vara hemma hos henne klockan 18:00, och äta middag(antagligen supergott, det brukar det vara).
Vi kommer att vara fyra, egentligen ska vi vara fem, men en av de andra tjejerna ska göra någonting annat ikväll, och kan inte komma, men vi ska ha kul i alla fall!
Vi ska nog få crépes tyckte jag att hon sa igår, och det ska bli spännande att testa, har liksom aldrig ätit det tidigare...
Jag är bara så glad att jag hittat en present till henne. Hon önska sig örhängen, men helt ärligt, hur kul är det att få, när jag gett henne det typ tusen gånger, nä jag behövde komma på något nytt.
Så mamma gav mig en startidé som jag sedan byggde vidare på, och jag tycker faktiskt att resultatet blev superbra! Tyvärr är kanske inte kartongen den vackraste, men vad gör man när alla kartonger är för små?
Jo, man gör en ny egen, i detta fallet av en halv Gina Tricot kartong och ett Kellog´s kornflakes paket, verkligen inte vackert, men det funkar, och det är väl tanken som räknas? man säger det i alla fall.
Nä, det ska bli mysigt att träffa alla, det var ju ett tag sedan, ochnär man jobbathela sommaren, har man mycket att ta igen.

Det pinsamma var ju att jag glömt bort att jag skulle till henne i början av veckan. Jag fick ett sms i juli, som jag sparade för att svara på senare, men i måndags när vi satt och åt frukost på jobb sa mamma vilkentid jag skulle till henne på fredag. Först fatta jag ingenting förrens mamma sa till vem, och då slog det mig att jag glömt säga att jag kommer, så rusa in på arbetsrummet, och skickade iväg ett sms med att jag givetvis kommer.
Sedan kom ju problemmet med present, men nu har det ju löst sig, och det känns verkligen toppen.
Nu hoppas jag bara att hon gillar den...