Pinocchio
Länge sedan sist, men nu är man ju tillbaka. Just nu är man inne på de sista veckorna i skolan, och vi håller på med familjemusikalen Pinocchio som vi ska sätta upp på Barnens Scen.
Idag hade vi vårt första hela genomdrag och det gick faktiskt bra. Jag var själv väldigt förvånad, visst var det utan rekvisita, men 90% av replikerna satt, och det var väldigt skönt.
Imorgon flyttar vi till Barnens Scen i Folkets Park, och då ska vi börja ställa i ordning scenografin, och kanske repa lite. Äntligen är vi på gång, och det känns helt underbart, vi kommer att bli klara:D
Vi kommer att spela den
28 maj kl.19
29 maj kl.19
30 maj kl.12
31 maj kl.12
Biljetter finns att boka på kulturcentralen, jag hoppas att ni kommer och tittar:P
Nu ska jag se på House, och njuta av kvällen.
Idag hade vi vårt första hela genomdrag och det gick faktiskt bra. Jag var själv väldigt förvånad, visst var det utan rekvisita, men 90% av replikerna satt, och det var väldigt skönt.
Imorgon flyttar vi till Barnens Scen i Folkets Park, och då ska vi börja ställa i ordning scenografin, och kanske repa lite. Äntligen är vi på gång, och det känns helt underbart, vi kommer att bli klara:D
Vi kommer att spela den
28 maj kl.19
29 maj kl.19
30 maj kl.12
31 maj kl.12
Biljetter finns att boka på kulturcentralen, jag hoppas att ni kommer och tittar:P
Nu ska jag se på House, och njuta av kvällen.
Statistroll
Igår var en lång, men ganska rolig dag!
Min älsklings mobil ringde 05:45, och då var det ju bara till att slå upp de blå, och försöka att vakna. Jag kan säga att det var svårt och väldigt jobbigt. Men fem minuter senare tog jag mig i kragen, och massade mig upp ur sängen, och ut i badrummet. Där borstade jag tänderna och kammade/borstade igenom håret, sedan gick jag tillbaka till sängen.
Jag plockade fram mitt smink o mina hårklämmor, och började med att ta lite concealer, för att dölja alla små röda märken(typ två stycken:P), sedan tog jag ett tunt lager puder, bara för att få lite slättare hud. Sedan vardet dags att välja ögonskugga. Inget lätt val när det ska matcha ögonen och klänningen man har fått låna av sin underbara kompis!
Men till slut valde jag fyra olika nyanser av guld och brun och det blev väldigt fint!
Så var man tvungen att dra ett tunt streck av brun eyeliner, och sedan böja ögonfransarna och kleta på lite mascara.
Oops, vi får ju inte glömma lite rouge på kinderna så att man inte ser så blek ut.
Sedan kom nog mitt största problem(dam dam dam DAM!) hur skulle jag sätta upp håret?!
Hade ju testat en frisyr igår kväll, men delar av den hade börjat lossna efter fyra timmar, och det kändes inte så lägligt när man ska filma hela dagen.
Så slog det mig, jag kan ju sätta upp det i flätor och sedan snurra, och sen lägga i ett mönster. Sagt och gjort. Pilligt, och ont i armarna, men resultatet blev attans bra tycker jag!
När håret och sminket var klart, buffade jag lite föriktigt på min älskling, och bad honom att ta ett kort på min uppsättning, så att jag kunde se om det blivit bra(hade liksom ingen spegel att titta i). En liten tuss hade jag inte fäst, så det fick jag göra, och sedan fick älskling ta ett nytt foto. Och ovan ser ni ju resultatet!
När man väl fått pojkvännen ur sängen, tog jag upp mina smycken och valde vilka jag skulle ha, tog mina klämmor och borste och gick ner en våning.
Där stod hans syster och hennes kompis och gjorde frukost. Jag ställde mig framför deras hallspegel, och började sätta på mig smyckena, ett par lite större örhängen, och sedan ett stelt silver halsband, och ett armband i samma modell. Så kollade jag på luggen, och fick börja fästa delar av den med fler klämmor, så att man skullese acceptabel ut.
Så äntligen blev jag klar, gick upp en våning, och la mina saker där, och tvingade min älskling att äta frukost NU! Jag höll på att avlida av hunger ju, så ner för trappan igen, och ner iköket, och börja att bre mackor.
Vi tog våra tallrikar och gick ut i matsalen/f.d vardagsrummet, och satte oss med hans mamma.
Kände tröttheten komma, men det hade jag inte tid för utan åt, och sedan gick jag upp och hämtade klänningen. Tog med den in på toaletten, och började sätta på mig den.
Kjolen gick bra, men korsetten var lite knepigare att knäppa själv, men det gick.
Kollade frisyren en gång till, och satte dit lite läppglans på läpparna, sedan gick jag ut, och mötte min älskling.
Så här fina blev vi!
(Tagen efeter inspelningen på Almåsa)
Sedan fick Richard skrika lite på sin syster och hennes kompis, för de var inte klara när vi skulle köra och möta upp hans mormor och morfar 07:30.
Cirka 07:20 gick vi ut i regnet under paraply, till Richards bil, och hoppade in, och körde iväg.
Vi körde hem till hans mormor och morfar, där de satt och väntade i sin bil, och så begav vi oss til Malmö Operan. Gick ganska snabbt att köra dit, bara tio minuter. Vi pakerade, fällde upp paraplyerna, och begav oss mot ingången.
Väl där, fick vi alla varsin lott, som sa att vi kunde vinna en plasma-TV. Jag fick nummer 51, och så fick vi en lapp, med saker som gällde under inspelningen.
- Inga mobiler på!
- Spela från "Action" till "Cut"
- Ingen fotografering i inspelnings salen o.s.v
Vi hängde av oss i ett hörn på bottenvåningen, och började dra oss mot trapporna, för att ta oss upp till statisternas "Green-room", den övre antren.
Vi hittade två bord, och satte oss där, för att påbörja dagens väntan.
Vi skulle ha börjat klockan åtta, men först vid nio halv tio kom vi någerlunda igång. De sa i högtalarsystemmet att vi skulle gå in i själva konsertsalen, och så berättade de hur allt skulle gå till och vad vi skulle tänka på.
Vi gick in och satte oss, jag på rad sex stol tvåhundra åttiofem, så ganska nära scenen. Sammanlagt kom det tvåhundra åttisex statister till inspelningen.
Vi satte oss, och sedan kom själva orkestern in, och började stämma instrumenten, och sedan kunde vi dra igång.
Jag kan bara säga att luften i själva konsertsalen, snabbt blir dålig, och man blir väldigt slö. så de flesta av oss statister satt och somna till med jämna mellanrum, så pauserna var väldigt upskattade.
Vid ett fick vi kall lunch, lite småplock, och det var gott, och välbehövligt.
Sedan blev det ännu mer väntan, men det roligaste på hela dagen var sista scenen, för då hamna vi ganska nära kameran, och vi fick vara mer aktiva, än att bara sitta ner.
Detta var en riktig upplevelse! Att se hur en film blir till är lite speciellt, man vet att man är en del av en helhet, som förhoppningsvis kommer attbli bra.
Nästa vecka, på fredagen, är vi erbjudna att medverka igen, och det hade jag gärna velat göra, men vet inte om det går... Skolan har börjat, och inspelningen börjar redan klockan åtta på morgonen, och håller på till klockan sex på kvällen.
Men i alla fall, senare på dagen, blev vi försenade, en timme bara, men efter en hel dag är du ganska mör, och vill hem och sova, så när sista scenen var klar, och vi kunde gå, var lyckan total!
Vi körde hem tillsammans med Richards lillasyster och hennes kompis, sedan tog vi oss ut till min sommarstuga, och där tvingade jag pappa att fotografera oss, och sedan*dam da dam!* fick vi äntligen äta den efterlängtade flygande jacoben, och jag kan säga att den smakade gudomligt!
Vi kollade på OS samtidigt, och sedan flummade vi lite framför min kamera.
En bra dag, med mycket mycket väntan, men en otrolig erfarenhet, som jag inte hade velat vara utan.
Nu hoppas jag på nästa inspelning, som nog tyvärr inte blir av...
Min älsklings mobil ringde 05:45, och då var det ju bara till att slå upp de blå, och försöka att vakna. Jag kan säga att det var svårt och väldigt jobbigt. Men fem minuter senare tog jag mig i kragen, och massade mig upp ur sängen, och ut i badrummet. Där borstade jag tänderna och kammade/borstade igenom håret, sedan gick jag tillbaka till sängen.
Jag plockade fram mitt smink o mina hårklämmor, och började med att ta lite concealer, för att dölja alla små röda märken(typ två stycken:P), sedan tog jag ett tunt lager puder, bara för att få lite slättare hud. Sedan vardet dags att välja ögonskugga. Inget lätt val när det ska matcha ögonen och klänningen man har fått låna av sin underbara kompis!
Men till slut valde jag fyra olika nyanser av guld och brun och det blev väldigt fint!
Så var man tvungen att dra ett tunt streck av brun eyeliner, och sedan böja ögonfransarna och kleta på lite mascara.
Oops, vi får ju inte glömma lite rouge på kinderna så att man inte ser så blek ut.
Sedan kom nog mitt största problem(dam dam dam DAM!) hur skulle jag sätta upp håret?!
Hade ju testat en frisyr igår kväll, men delar av den hade börjat lossna efter fyra timmar, och det kändes inte så lägligt när man ska filma hela dagen.
Så slog det mig, jag kan ju sätta upp det i flätor och sedan snurra, och sen lägga i ett mönster. Sagt och gjort. Pilligt, och ont i armarna, men resultatet blev attans bra tycker jag!
När håret och sminket var klart, buffade jag lite föriktigt på min älskling, och bad honom att ta ett kort på min uppsättning, så att jag kunde se om det blivit bra(hade liksom ingen spegel att titta i). En liten tuss hade jag inte fäst, så det fick jag göra, och sedan fick älskling ta ett nytt foto. Och ovan ser ni ju resultatet!
När man väl fått pojkvännen ur sängen, tog jag upp mina smycken och valde vilka jag skulle ha, tog mina klämmor och borste och gick ner en våning.
Där stod hans syster och hennes kompis och gjorde frukost. Jag ställde mig framför deras hallspegel, och började sätta på mig smyckena, ett par lite större örhängen, och sedan ett stelt silver halsband, och ett armband i samma modell. Så kollade jag på luggen, och fick börja fästa delar av den med fler klämmor, så att man skullese acceptabel ut.
Så äntligen blev jag klar, gick upp en våning, och la mina saker där, och tvingade min älskling att äta frukost NU! Jag höll på att avlida av hunger ju, så ner för trappan igen, och ner iköket, och börja att bre mackor.
Vi tog våra tallrikar och gick ut i matsalen/f.d vardagsrummet, och satte oss med hans mamma.
Kände tröttheten komma, men det hade jag inte tid för utan åt, och sedan gick jag upp och hämtade klänningen. Tog med den in på toaletten, och började sätta på mig den.
Kjolen gick bra, men korsetten var lite knepigare att knäppa själv, men det gick.
Kollade frisyren en gång till, och satte dit lite läppglans på läpparna, sedan gick jag ut, och mötte min älskling.
Så här fina blev vi!
(Tagen efeter inspelningen på Almåsa)
Sedan fick Richard skrika lite på sin syster och hennes kompis, för de var inte klara när vi skulle köra och möta upp hans mormor och morfar 07:30.
Cirka 07:20 gick vi ut i regnet under paraply, till Richards bil, och hoppade in, och körde iväg.
Vi körde hem till hans mormor och morfar, där de satt och väntade i sin bil, och så begav vi oss til Malmö Operan. Gick ganska snabbt att köra dit, bara tio minuter. Vi pakerade, fällde upp paraplyerna, och begav oss mot ingången.
Väl där, fick vi alla varsin lott, som sa att vi kunde vinna en plasma-TV. Jag fick nummer 51, och så fick vi en lapp, med saker som gällde under inspelningen.
- Inga mobiler på!
- Spela från "Action" till "Cut"
- Ingen fotografering i inspelnings salen o.s.v
Vi hängde av oss i ett hörn på bottenvåningen, och började dra oss mot trapporna, för att ta oss upp till statisternas "Green-room", den övre antren.
Vi hittade två bord, och satte oss där, för att påbörja dagens väntan.
Vi skulle ha börjat klockan åtta, men först vid nio halv tio kom vi någerlunda igång. De sa i högtalarsystemmet att vi skulle gå in i själva konsertsalen, och så berättade de hur allt skulle gå till och vad vi skulle tänka på.
Vi gick in och satte oss, jag på rad sex stol tvåhundra åttiofem, så ganska nära scenen. Sammanlagt kom det tvåhundra åttisex statister till inspelningen.
Vi satte oss, och sedan kom själva orkestern in, och började stämma instrumenten, och sedan kunde vi dra igång.
Jag kan bara säga att luften i själva konsertsalen, snabbt blir dålig, och man blir väldigt slö. så de flesta av oss statister satt och somna till med jämna mellanrum, så pauserna var väldigt upskattade.
Vid ett fick vi kall lunch, lite småplock, och det var gott, och välbehövligt.
Sedan blev det ännu mer väntan, men det roligaste på hela dagen var sista scenen, för då hamna vi ganska nära kameran, och vi fick vara mer aktiva, än att bara sitta ner.
Detta var en riktig upplevelse! Att se hur en film blir till är lite speciellt, man vet att man är en del av en helhet, som förhoppningsvis kommer attbli bra.
Nästa vecka, på fredagen, är vi erbjudna att medverka igen, och det hade jag gärna velat göra, men vet inte om det går... Skolan har börjat, och inspelningen börjar redan klockan åtta på morgonen, och håller på till klockan sex på kvällen.
Men i alla fall, senare på dagen, blev vi försenade, en timme bara, men efter en hel dag är du ganska mör, och vill hem och sova, så när sista scenen var klar, och vi kunde gå, var lyckan total!
Vi körde hem tillsammans med Richards lillasyster och hennes kompis, sedan tog vi oss ut till min sommarstuga, och där tvingade jag pappa att fotografera oss, och sedan*dam da dam!* fick vi äntligen äta den efterlängtade flygande jacoben, och jag kan säga att den smakade gudomligt!
Vi kollade på OS samtidigt, och sedan flummade vi lite framför min kamera.
En bra dag, med mycket mycket väntan, men en otrolig erfarenhet, som jag inte hade velat vara utan.
Nu hoppas jag på nästa inspelning, som nog tyvärr inte blir av...
Frukost på kontoret
Jo, jag glömde ju att berätta vad som hände igår när jag jobbade för första gången efter min semester på kontoret.
Klockan hade blivit nio, och den sedvanliga frukosten knackade på dörren. Trött och hungrig som man är, reste man sig från stolen, och hämtade ett glas med vatten, och tog sin macka i kylen, och gick mot bordet, valde en stol och satte sig ner. Luften gick verkligen ur en, en onsdagsmorgon som börjar vi halv sex gör ont.
Så fylldes bordet sakta på, glada skratt och lite dialoger över bordet.
Så reste sig en av de som jobbar där, och går ut i köket, verkligen ingenting man reagerar på, eller hur?
Hon kommer tillbaka och har med sig två mackor. Hon går till brödrosten som står en bit från bordet där vi andra satt.
Hon lägger ner mackorna, och startar den, och det dröjer inte länge innan hon fångar min uppmärksamhet. Hon håller liksom i brödrosten, och skakar den upp och ner.
Blev en aning konfunderad, men sa ingenting, så ser jag hur hon försöker peta ner något i brödroste, och så vänder hon sig om:
- Den här brödrosten börjar bli lite gammal! Det började brinna i den när jag rostade mina mackor.
Det kom lite sprida skratt när hon tog sina mackor och gick ut för att bre dem, och vad tror ni då händer?
Jo, detta underbara brandlarm, börjar att ringa som om det vore besatt. Det måste påpekas att det varken hade rykt eller luktat bränt från brödrosten, men brandvarnaren över frukostbordet gick igång, och där satt vi.
Alla skrattade och tittade på varandra, och någon sa:
- Borde vi inte gå ut?
Och en annan svarade:
- Nä, varför det? Det var ju bara brödrosten som fick lite fnatt. Ska vi ringa till brandkåren, och säga att de inte behöver komma?
En annan svarar:
- Nä, det går inte, de kommer i alla fall, för det gjorde de sist.
Så vi satt kvar med ett finger i örat, och åt vår frukost, och branlarmet bara ringer och ringer och ringer...
Hon som startat det har gått iväg för att kolla ut, och kommer tillbaka.
- Alla andra står där ut, men de vet ju inte att det är vi som startat det.
*Haha*
Då slutar brandlarmet att ringa, och tystnaden lägger sig över frukost/lunchrummet.
Hon som startat det, har gått ner för att möta brandmännen, då kommer vår vaktmästare, och säger:
- Ni kunde ju ring så hade brandmännen sluppit att komma.
Alla ser fundersamma ut, men sedan får vi reda på att det är han som ska ringa brandkåren, om vi inte informerar honom om att det inte brinner.
Så kommer hon som startat det upp igen med en brandman i släpptåget, och hennes kommentar blir:
- Här har vi vår brandman, som vi alla längtat efter!
Och alla skrattar, så kollar han runt(rökdykaren), och hon visar mackan, och just då anropas han via radion, om hur läget är, och svaret blir:
- Jodå, mackan är brun, annars lugnt!
Då brister det och ett gapskratt kommer från frukostbordet, det är dagenscitat säger en av tjejerna.
Sedan får vi en liten utskällning för att vi inte gick ut. Även om sannolikheten är minimal att det skulle börja brinna någonannanstans samtidigt i huset, så kan det hända, så vi borde gått ut.
När han väl gått, fortsätter vi med vår frukost, och när klockan är halv tio, börjar jobbandet igen... Precis som om ingenting hänt...
Klockan hade blivit nio, och den sedvanliga frukosten knackade på dörren. Trött och hungrig som man är, reste man sig från stolen, och hämtade ett glas med vatten, och tog sin macka i kylen, och gick mot bordet, valde en stol och satte sig ner. Luften gick verkligen ur en, en onsdagsmorgon som börjar vi halv sex gör ont.
Så fylldes bordet sakta på, glada skratt och lite dialoger över bordet.
Så reste sig en av de som jobbar där, och går ut i köket, verkligen ingenting man reagerar på, eller hur?
Hon kommer tillbaka och har med sig två mackor. Hon går till brödrosten som står en bit från bordet där vi andra satt.
Hon lägger ner mackorna, och startar den, och det dröjer inte länge innan hon fångar min uppmärksamhet. Hon håller liksom i brödrosten, och skakar den upp och ner.
Blev en aning konfunderad, men sa ingenting, så ser jag hur hon försöker peta ner något i brödroste, och så vänder hon sig om:
- Den här brödrosten börjar bli lite gammal! Det började brinna i den när jag rostade mina mackor.
Det kom lite sprida skratt när hon tog sina mackor och gick ut för att bre dem, och vad tror ni då händer?
Jo, detta underbara brandlarm, börjar att ringa som om det vore besatt. Det måste påpekas att det varken hade rykt eller luktat bränt från brödrosten, men brandvarnaren över frukostbordet gick igång, och där satt vi.
Alla skrattade och tittade på varandra, och någon sa:
- Borde vi inte gå ut?
Och en annan svarade:
- Nä, varför det? Det var ju bara brödrosten som fick lite fnatt. Ska vi ringa till brandkåren, och säga att de inte behöver komma?
En annan svarar:
- Nä, det går inte, de kommer i alla fall, för det gjorde de sist.
Så vi satt kvar med ett finger i örat, och åt vår frukost, och branlarmet bara ringer och ringer och ringer...
Hon som startat det har gått iväg för att kolla ut, och kommer tillbaka.
- Alla andra står där ut, men de vet ju inte att det är vi som startat det.
*Haha*
Då slutar brandlarmet att ringa, och tystnaden lägger sig över frukost/lunchrummet.
Hon som startat det, har gått ner för att möta brandmännen, då kommer vår vaktmästare, och säger:
- Ni kunde ju ring så hade brandmännen sluppit att komma.
Alla ser fundersamma ut, men sedan får vi reda på att det är han som ska ringa brandkåren, om vi inte informerar honom om att det inte brinner.
Så kommer hon som startat det upp igen med en brandman i släpptåget, och hennes kommentar blir:
- Här har vi vår brandman, som vi alla längtat efter!
Och alla skrattar, så kollar han runt(rökdykaren), och hon visar mackan, och just då anropas han via radion, om hur läget är, och svaret blir:
- Jodå, mackan är brun, annars lugnt!
Då brister det och ett gapskratt kommer från frukostbordet, det är dagenscitat säger en av tjejerna.
Sedan får vi en liten utskällning för att vi inte gick ut. Även om sannolikheten är minimal att det skulle börja brinna någonannanstans samtidigt i huset, så kan det hända, så vi borde gått ut.
När han väl gått, fortsätter vi med vår frukost, och när klockan är halv tio, börjar jobbandet igen... Precis som om ingenting hänt...
