Thessie Andersson

Vad är det med tjejer när det gäller deras utseende, deras vikt, vad de äter, hur mycket de äter och hur mycket de tränar?
För några dagar sedan, var jag hos en kompis, vi hade det jättemysigt och kul.
Och helt plötsligt när vi sitter där och äter, så kommer den här kalori paniken. Vi  var flera tjejer, så samtalet kom igång rejält.

- Asså jag kan bara äta en halv barnpizza, sen är jag såå mätt!

- Och jag kan måste träna typ varje dag, annars blir jag helt tokig, och får panik, och måste träna mer nästa gång!

- Jag ska sluta äta allt sånt onyttigt, har ju nästan gått upp två hela kilo!

VAD ÄR DET MED ER?!
Här sitter jag med typ de smalaste tjejerna jag känner, och ni pratar som om ni vägde två hundra kilo minst! Av alla oss är jag den största, och jag räknas som normal, om ni då är mindre än mig, är ni smala.

Ibland undrar jag om de någon gång lyssnat på vad de sagt i skolan.
"Det är bra att träna, men man måste låta kroppen vila någon dag i veckan, och tränar man mycket, måste man äta så pass mycket att kroppen får tilbaka det den har gjort av med, annars svälter du ut den, och de resultaten du vill få av din träning kommer inte."

Jag är livrädd att en av mina bästa kompisar håller på att få aneroxi, hon tränar konstant, och äter knappt. Hennes portioner är ungefär lika stora som de är när man är tre- fyra år, och hon tränar minst sex- sju gånger i veckan, och då vill hon träna mer! Hon dansar, springer, går på gympa pass m.m och vill börja på yoga och ska börja dansa i skolan med.
Fattar hon inte att hon försvinner?! Hon blir bara smalare och smalare, men hur långt ska det gå?
Hon har bara muskler kvar, nästan inget fett, sådant fett som kroppen behöver för att må bra.



Hur säger man till en kompis att hon borde dra ner på sin kalori panik, och börja äta ordentligt, och ta det lugnt med träningen? Hon lägger sig själv i en för tidig grav, för kroppen behöver få vila, misnt två dagar i veckan, annars nöter du ut musklerna, och får kroppen inte tillräckligt med mat, börjar kroppen äta av musklerna, och då blir det farligt.

Jag är rädd om henne, men säger man att man kan inte bli mätt på en halv barnpizza när man är arton år gammal och tränar så mycket, så bara viftar hon undan det, och blir nästan irriterad.

Hdde jag kunnat hade jag förbjudit henne att träna så mycket, och hade jag varit hennes föräldrar hade jag pratat med henne, och nu vill hon äta vegeterian kost också, och äter hon så lite som hon gör kommer hon att bli sjuk, och skada sin egen kropp. Den hon måste ha hela livet!

Visst kan jag erkänna att jag gärna varit smalare, men samtidigt jag mår bra, och jag vill inte bli en tränoman som nästan slutar att äta.
Jag är mer rädd om mig än så! För jag vill vara frisk, så jag tränar fyra- fem gånger i veckan, och äter ordentligt med mat, så att jag får i mig det jag behöver för att kroppen ska orka jobba!

Träning och mat är bra i lagom mängder, varken för mycket eller för lite är bra, så lagom är bäst!