Så är det en ny dag
Så var det ännu en ny dag, man vaknar upp i sin älskling säng, och känner att allt faktiskt är ganska bra...
Kanske lite för trött, och virrig, men annars ganska bra.
Solen skiner, och en liten solstråle letar sig genom persiennerna, och lysser på en. Känner värmen, sprida sig i kroppen, och sakta vaknar man till liv!
När man nu känner sig så glad, hur kan det då finnas något litet och mörkt där inne också. Finns bara ett svar för mig... Hösten är på väg... En av årets allra vackratse årstider, som har vintern bakom hörnet, och jag älskar dem båda... Men någonstans i mig innebär det ett problem. Ett mörkt problem, likt ett hål, som kommer att få tag i mig, och påbörja den eviga dragkampen under nästan fem månaders tid.
Jag är en av dem som drabbas till hösten och vintern när solen försvinner, då kryper mörka tankar fram, och allt blir tungt att bära...
Jag som alltid annars är glad och mår bra, får en svacka dennaperiod, och jag kan bara säga att jag hatar det! Att gå runt och känna sig totalt värdelös, och oälskad, när man är värdefull och enormt älskad, känns fruktansvärt knäppt!
Men när spiralen väl börjat snurra, är den jäkligt svår att stoppa.
Till en början kan man hantera det, och tycker inte att det är så farligt, men desto längre in i vintern vi kommer, desto tyngre blir det.
Vem vill säga till sin familj, sina vänner och sin älskling, att jag mår skit, riktigt djävla dåligt, och vill bara skita i allt, när vintern kommer? Ingen, åtminstone inte jag. Jag vill vara mitt vanliga jag, som är glad, och är lycklig!
Men varför oroa sig, det är minst en månad tills det blir jobbigt igen, men kan inte direkt säga att jag längtar dit...
Men idag skiner solen, och jag ska ut och fotografera min älskling, och senare ska vi på bio, bara han och jag! Så idag får jag vara lycklig och fri, må bra. Precis som så många andra dagar!
Kanske lite för trött, och virrig, men annars ganska bra.
Solen skiner, och en liten solstråle letar sig genom persiennerna, och lysser på en. Känner värmen, sprida sig i kroppen, och sakta vaknar man till liv!
När man nu känner sig så glad, hur kan det då finnas något litet och mörkt där inne också. Finns bara ett svar för mig... Hösten är på väg... En av årets allra vackratse årstider, som har vintern bakom hörnet, och jag älskar dem båda... Men någonstans i mig innebär det ett problem. Ett mörkt problem, likt ett hål, som kommer att få tag i mig, och påbörja den eviga dragkampen under nästan fem månaders tid.
Jag är en av dem som drabbas till hösten och vintern när solen försvinner, då kryper mörka tankar fram, och allt blir tungt att bära...
Jag som alltid annars är glad och mår bra, får en svacka dennaperiod, och jag kan bara säga att jag hatar det! Att gå runt och känna sig totalt värdelös, och oälskad, när man är värdefull och enormt älskad, känns fruktansvärt knäppt!
Men när spiralen väl börjat snurra, är den jäkligt svår att stoppa.
Till en början kan man hantera det, och tycker inte att det är så farligt, men desto längre in i vintern vi kommer, desto tyngre blir det.
Vem vill säga till sin familj, sina vänner och sin älskling, att jag mår skit, riktigt djävla dåligt, och vill bara skita i allt, när vintern kommer? Ingen, åtminstone inte jag. Jag vill vara mitt vanliga jag, som är glad, och är lycklig!
Men varför oroa sig, det är minst en månad tills det blir jobbigt igen, men kan inte direkt säga att jag längtar dit...
Men idag skiner solen, och jag ska ut och fotografera min älskling, och senare ska vi på bio, bara han och jag! Så idag får jag vara lycklig och fri, må bra. Precis som så många andra dagar!
Kommentarer
Postat av: ?
Ryck upp dig=)
Hösten och vintern e ju bara en ursäkt för att mysa med sin partner ännu mer=)
Trackback
