Thessie Andersson

Jo, jag glömde ju att berätta vad som hände igår när jag jobbade för första gången efter min semester på kontoret.
Klockan hade blivit nio, och den sedvanliga frukosten knackade på dörren. Trött och hungrig som man är, reste man sig från stolen, och hämtade ett glas med vatten, och tog sin macka i kylen, och gick mot bordet, valde en stol och satte sig ner. Luften gick verkligen ur en, en onsdagsmorgon som börjar vi halv sex gör ont.
Så fylldes bordet sakta på, glada skratt och lite dialoger över bordet.
Så reste sig en av de som jobbar där, och går ut i köket, verkligen ingenting man reagerar på, eller hur?
Hon kommer tillbaka och har med sig två mackor. Hon går till brödrosten som står en bit från bordet där vi andra satt.
Hon lägger ner mackorna, och startar den, och det dröjer inte länge innan hon fångar min uppmärksamhet. Hon håller liksom i brödrosten, och skakar den upp och ner.
Blev en aning konfunderad, men sa ingenting, så ser jag hur hon försöker peta ner något i brödroste, och så vänder hon sig om:
- Den här brödrosten börjar bli lite gammal! Det började brinna i den när jag rostade mina mackor.
Det kom lite sprida skratt när hon tog sina mackor och gick ut för att bre dem, och vad tror ni då händer?
Jo, detta underbara brandlarm, börjar att ringa som om det vore besatt. Det måste påpekas att det varken hade rykt eller luktat bränt från brödrosten, men brandvarnaren över frukostbordet gick igång, och där satt vi.
Alla skrattade och tittade på varandra, och någon sa:
- Borde vi inte gå ut?
Och en annan svarade:
- Nä, varför det? Det var ju bara brödrosten som fick lite fnatt. Ska vi ringa till brandkåren, och säga att de inte behöver komma?
En annan svarar:
- Nä, det går inte, de kommer i alla fall, för det gjorde de sist.
Så vi satt kvar med ett finger i örat, och åt vår frukost, och branlarmet bara ringer och ringer och ringer...
Hon som startat det har gått iväg för att kolla ut, och kommer tillbaka.
- Alla andra står där ut, men de vet ju inte att det är vi som startat det.
*Haha*
Då slutar brandlarmet att ringa, och tystnaden lägger sig över frukost/lunchrummet.
Hon som startat det, har gått ner för att möta brandmännen, då kommer vår vaktmästare, och säger:
- Ni kunde ju ring så hade brandmännen sluppit att komma.
Alla ser fundersamma ut, men sedan får vi reda på att det är han som ska ringa brandkåren, om vi inte informerar honom om att det inte brinner.
Så kommer hon som startat det upp igen med en brandman i släpptåget, och hennes kommentar blir:
- Här har vi vår brandman, som vi alla längtat efter!
Och alla skrattar, så kollar han runt(rökdykaren), och hon visar mackan, och just då anropas han via radion, om hur läget är, och svaret blir:
- Jodå, mackan är brun, annars lugnt!
Då brister det och ett gapskratt kommer från frukostbordet, det är dagenscitat säger en av tjejerna.
Sedan får vi en liten utskällning för att vi inte gick ut. Även om sannolikheten är minimal att det skulle börja brinna någonannanstans samtidigt i huset, så kan det hända, så vi borde gått ut.
När han väl gått, fortsätter vi med vår frukost, och när klockan är halv tio, börjar jobbandet igen... Precis som om ingenting hänt...